Ammunitionsröjningsgruppbefäl...
Idag hände det, mamma och pappa kom hem och pappa ropade: Micke, du har fått brev från pliktverket, säkert en frisedel! När jag mönstrade så försökte jag ändå göra så bra ifrån mig som möjligt, ville verkligen göra lumpen. Hjärtat började slå lite fortare, pulsen steg. Jag gick in i köket, tog kuvertet och öppnade. Skummade igenom det en gång, endast för att göra det igen direkt efteråt. Satte mig och tittade tomt ut i luften. - Är det en frisedel?, frågade mamma lite skämtsamt. - Nej, det är en inkallelse, svarade jag efter någon sekund. Det är skumt, när jag var och mönstrade så var jag hur taggad som helst, nu när jag blev inkallad så blev det genast lite overkligt. Ett år, ett helt år till har jag redan bestämt för mig vad jag ska syssla med.
(bror min på bilden)
Det är både upp och ner med hur jag känner inför det hela, dels så känner jag att jag kommer att känna att det var ett misstag att inte göra lumpen senare i livet då jag tror att det ändå är en unik upplevelse.
Samtidigt som jag känner att då är det ytterligare ett år tills jag kan börja leva mitt liv på riktigt med min sötnos.
Nu är det som det är dock. Och jag och hjärtat, vi klarar även detta, det vet jag!
Vad jag ska rycka in som? JA803 Ammunitionsröjningsgruppbefäl!
(bror min på bilden)
Det är både upp och ner med hur jag känner inför det hela, dels så känner jag att jag kommer att känna att det var ett misstag att inte göra lumpen senare i livet då jag tror att det ändå är en unik upplevelse.
Samtidigt som jag känner att då är det ytterligare ett år tills jag kan börja leva mitt liv på riktigt med min sötnos.
Nu är det som det är dock. Och jag och hjärtat, vi klarar även detta, det vet jag!
Vad jag ska rycka in som? JA803 Ammunitionsröjningsgruppbefäl!
Kommentarer
Trackback