Felaktig kärlek!?
Jag är inte religiös, jag tror inte på någon gud. Det jag tror på, det är kärlek. Jag har alltid tänkt att kärlek är något som aldrig kan vara fel. Hetro, homo eller bi, jag har alltid tyckt att det är okey! Idag har den tanken, att kärlek aldrig kan vara fel, fått sig en rejäl törn.
Jag såg en dokumentär om syskonkärlek, med andra ord, syskon som är tillsammans i ett intimt förhållande och allt vad det innebär. Precis när jag insåg vad dokumentären handlade om så blev jag väldigt förvånad och lite upprörd. Jag förstod inte, och förstår fortfarande inte hur man kan bli kär i ett syskon på ett sådant sätt.
I dokumentären pratade de om att det fanns en genetisk sexuell dragning till syskonet, och när jag tänker efter så är det kanske samma sak som att dras till samma kön, motsatta eller bägge, det bara finns där och man rår inte för det. När jag tittar på dokumentären så sitter flera syskonpar och pratar om sin situation, hur de blir hatade, hur de får höra glåpord efter sig. De ser på varandra med den där speciella blicken som man bara ger till den som man verkligen älskar. Jag kan inte annat än att känna lite medlidande, stackars människor som ska behöva stå ut med något sådant.
Ett par i Tyskland hade fått ett barn tillsammans och pappan/brodern stod inför ett ganska långt fängelsestraff p.g.a. av detta då det är olagligt. Han överklagade det hela och hans advokat jämförde situationen med något som hänt i Tyskland många år tidigare i samband med andra världskriget där staten i Tyskland kunde bestämma vilka som inte skulle få ha barn tillsammans med varandra och vilka som inte skulle få ha det. Likhetens finns, men om det är samma sak, det är upp till dig att besluta.
Men fortfarande så är detta ett brott, hur oskyldiga de än verkar, hur söt deras unge än är. Denna lag finns till för att hindra bl.a. syskon att skaffa barn tillsammans eftersom risken att det blir något allvarligt fel på barnet är stor. Även om det inte verkar vara så i detta fall så är risken att något går väldigt snett mycket större än i ett vanligt förhållande där parterna inte är släkt med varandra.
Men om syskon inte får skaffa barn tillsammans, ska de då få adoptera istället?
Det är en knivig fråga, då jag anser att det är ungefär samma sak som om ett homosexuellt par ska adoptera, problematiken ligger i att barnets uppväxt inte kommer bli som alla andras och risken att barnet blir mobbat och utstött känns större. De får även en annan verklighetsuppfattning än andra barn när deras föräldrar inte är som alla andra ”vanliga föräldrar”. Sedan ska jag tillägga att jag ser inget fel i att homosexuella adopterar. Tycker jag med andra ord att det skulle vara okey att ett förälskat syskonpar adopterade? Nej, det fungerar inte i mitt huvud, jag tror inte att det är bra att föra vidare budskapet att det är okey att älska sin bror/syster på ett sådant sätt.
En fråga om tid?
Vem vet, det är kanske bara en fråga om tid innan något sådant är accepterat. För inte alls många år sedan fick många lära sig att det var något fel med homosexuella människor, att de hade något fel i och att det var därför de drogs till samma kön. Den synen är ganska gammal nu och många ser på homosexuallitet med helt andra ögon nu än vad vi gör idag. Det jag försöker säga är att jag kan kanske inte acceptera den sortens syskonkärlek p.g.a. min uppfostran då det aldrig varit okey med den sortens relation, men om man ändrar sitt synsätt precis som med homosexualiteten och visar detta för nästa generation så är det mycket möjligt att många av dem kommer att tycka att syskonrelationer är okey då de inte växt upp med att det är ”fel”.
Rätta mig om jag har fel, kommentera gärna, lämna hotmail så jag kan svara!
Jag såg en dokumentär om syskonkärlek, med andra ord, syskon som är tillsammans i ett intimt förhållande och allt vad det innebär. Precis när jag insåg vad dokumentären handlade om så blev jag väldigt förvånad och lite upprörd. Jag förstod inte, och förstår fortfarande inte hur man kan bli kär i ett syskon på ett sådant sätt.
I dokumentären pratade de om att det fanns en genetisk sexuell dragning till syskonet, och när jag tänker efter så är det kanske samma sak som att dras till samma kön, motsatta eller bägge, det bara finns där och man rår inte för det. När jag tittar på dokumentären så sitter flera syskonpar och pratar om sin situation, hur de blir hatade, hur de får höra glåpord efter sig. De ser på varandra med den där speciella blicken som man bara ger till den som man verkligen älskar. Jag kan inte annat än att känna lite medlidande, stackars människor som ska behöva stå ut med något sådant.
Ett par i Tyskland hade fått ett barn tillsammans och pappan/brodern stod inför ett ganska långt fängelsestraff p.g.a. av detta då det är olagligt. Han överklagade det hela och hans advokat jämförde situationen med något som hänt i Tyskland många år tidigare i samband med andra världskriget där staten i Tyskland kunde bestämma vilka som inte skulle få ha barn tillsammans med varandra och vilka som inte skulle få ha det. Likhetens finns, men om det är samma sak, det är upp till dig att besluta.
Men fortfarande så är detta ett brott, hur oskyldiga de än verkar, hur söt deras unge än är. Denna lag finns till för att hindra bl.a. syskon att skaffa barn tillsammans eftersom risken att det blir något allvarligt fel på barnet är stor. Även om det inte verkar vara så i detta fall så är risken att något går väldigt snett mycket större än i ett vanligt förhållande där parterna inte är släkt med varandra.
Men om syskon inte får skaffa barn tillsammans, ska de då få adoptera istället?
Det är en knivig fråga, då jag anser att det är ungefär samma sak som om ett homosexuellt par ska adoptera, problematiken ligger i att barnets uppväxt inte kommer bli som alla andras och risken att barnet blir mobbat och utstött känns större. De får även en annan verklighetsuppfattning än andra barn när deras föräldrar inte är som alla andra ”vanliga föräldrar”. Sedan ska jag tillägga att jag ser inget fel i att homosexuella adopterar. Tycker jag med andra ord att det skulle vara okey att ett förälskat syskonpar adopterade? Nej, det fungerar inte i mitt huvud, jag tror inte att det är bra att föra vidare budskapet att det är okey att älska sin bror/syster på ett sådant sätt.
En fråga om tid?
Vem vet, det är kanske bara en fråga om tid innan något sådant är accepterat. För inte alls många år sedan fick många lära sig att det var något fel med homosexuella människor, att de hade något fel i och att det var därför de drogs till samma kön. Den synen är ganska gammal nu och många ser på homosexuallitet med helt andra ögon nu än vad vi gör idag. Det jag försöker säga är att jag kan kanske inte acceptera den sortens syskonkärlek p.g.a. min uppfostran då det aldrig varit okey med den sortens relation, men om man ändrar sitt synsätt precis som med homosexualiteten och visar detta för nästa generation så är det mycket möjligt att många av dem kommer att tycka att syskonrelationer är okey då de inte växt upp med att det är ”fel”.
Rätta mig om jag har fel, kommentera gärna, lämna hotmail så jag kan svara!
Kommentarer
Postat av: S
Först homosexuallitet, sen då ev syskonkärlek, är det då fel att avfärda en vuxen och ett barn? Alltså dagen pedofili, förutsatt att det inte är våldtäkt. Det tåls att tänka på...
Trackback